Livet??!!

Jag bara undrar vad är det?? (livet alltså) Vad är meningen att man ska göra och åstadkomma när man lever, är det såna saker som "världen" vill eller är det sånt som man själv vill!?
Jag är en person som tänker alldeles för mycket, i mina ögon är det så klart inte för mycket men i alla andras ögon, då är frågan, ska jag sluta för att folk säger det, eller ska jag fortsätta på det sättet jag är van vid och trivs med, det som är jag som jag känner mig trygg med. Ska jag gå ut på krogen istället för att sitta i soffan (som jag vill) bara för att folk säger det?? Ska man verkligen leva som andra säger åt en.. NEJ man ska inte det. Men lik förbannat får jag ångest när jag gör som jag vill och inte som folk sa.. VARFÖR!?!?!? Kanske för att jag är för snäll, blyg för feg eller helt enkelt egentligen tycker om när folk säger till mig vad jag ska göra, jag vet inte!! Jag vet FAN inte vem jag själv är på grund av att jag är så lojal mot alla å bara vill alla väl, vågar inte sätta ner foten och säga vad JAG VILL!!!

Ok nu kanske ni tycker att det bara är mitt fel att jag har det så här, men nä det är inte det, för varje gång jag säger vad jag vill och tycker så blir jag alltid nedtryckt i skorna, och får snällt göra som alla andra i alla fall. Jag offrar verkligen allt för mina vänner, men dom skulle ta mig fan aldrig göra detsamma för mig och det är jag såå jävla trött på. Ja dom är givmilda, generösa och jättesnälla på många plan, e jag pank e dom snälla och bjuder eller lånar ut, jag får grejer som dom tröttnat på å vi har väldigt roligt ihop, å jag ÄLSKAR dom verkligen. Men sen finns det vissa punkter då vi bara skär, å det är just dom sakerna som sårar mig, men då känner jag mig skitdum sen om jag tar upp det, för jag får ju så mycket av dom!! Men frågan är!? Är det känslomessiga viktigare än prylarna och pengarna!?!? Jag vet inte!!

Jag kanske begär lite för mycket uppmärksamhet och bekräftelse, men sån är jag, snälla ge mig det då, jag fick ju ingen när jag va liten. Jag lyssnar alltid, lägger på minnet (inte alltid) men oftast, svarar alltid, dag som natt. Offrar jobb, skola, tvättider, städning (2 sista kanske ej livsviktiga) å allt va d nu kan va. Bara för att göra dom glada och visa att jag minsann är en bra vän, men vad får man tillbaka. Inte ett skit!!!
Jag kanske förstorar upp och är löjlig, men nu har jag i alla fall sagt hur jag känner å det ska man ju!!